famerikssonsnyaliv

Sitter just nu i ett rum på avd Q80 på Astrid Lindgren. Malva började krampa igen idag. Det var självklart otroligt obehagligt och ett tag kändes allt så hopplöst. Vi som precis hade börjat slappna av efter förra gången. Men nu hade vi medicin hemma att ge och den verkade som den skulle, så när ambulansen kom sov hon tungt.

Morgonen startade med att Malva kräktes och var dålig i magen, så vår stora förhoppning är att det rör sig om ett rotavirus igen. Hon har antagligen en förhöjd känslighet eller vad man ska säga. Det väcker såklart frågor som "hur länge brukar sånt sitta i?" =hur många år till måste vi gå och vara oroliga för nya kramper? "Är det vanligt att man får rotavirus flera gånger?" m.m. Och det absolut jobbigaste av allt just nu är att man får olika svar av alla olika läkare och sköterskor som man träffar! Vi blir inte ett dugg klokare, bara förvirrade. Det verkar liksom falla mellan stolarna lite, här på infektion kan de mycket om virus och på neuroavd (som vi låg på sist) kan  de mycket om kramper, men vi har hittills inte träffat nån som känns tillräckligt kunnig på båda områdena för att ge oss de svar vi behöver.
Just nu vet vi bara att vi är inne för observation, men ingenting om vad som ska hända imorgon och längre fram eller vilka prover som ska tas, en riktigt utsatt situation som vi bara får finna oss i. Känns inte som att nån har nån koll på oss, känner igen känslan från DS efter förlossningen, verkar vara svårt för sjukhusen att få fram information mellan avdelningar.

Ja, som ni kanske läser mellan raderna så är vi lugnare och inte fullt så hysteriskt oroliga som sist och det är skönt. Hoppas, hoppas att natten fortsätter att vara lugn, för jag blir kvar ensam med Malven. Bara en förälder får stanna över natten : (

Vi hörs
/C